Samtalet idag var åt helvete jobbigt (ursäkta ordspråket), men jag tror ändå att de var bra att de kom till ytan.. Det har fått mej att börja fundera, fundera på ett sätt som jag inte har gjort förut..
Men mattheten bara väller över mej, all energi tog slut för stunden! Men ändå känner jag ett lugn inom mej, inte stort men ett litet lugn!

Att ta tag o inse saker som har varit jobbigt i hela ens liv är sjukt tufft.. Men för o lyckas måste man börja någonstans! Äntligen har jag börjat o klättra på stegen igen, inga stora kliv men de rör lite på sej.

Men att känna känslan "jag ska vinna", en känsla man aldrig känt förut. Så känner jag mej stolt, för nu är de bra.. Det ska inte behöva vara såhär längre.. Jag ska vinna, jag tror på mej själv.. Jag kan!

Det är otroligt hur mkt känslor man kan känna.. Känslor man inte trodde fanns, men visst fanns dom.. Om jag ändå kunde beskriva känslan nu hur jag känner, kanske de hade varit lättare och förstå mej! Men nu kan jag inte de o de är bara jag som vet och känner..

Men de jag vill komma fram till är att jag tror på mej själv, och dom som är med mej är med mej, och ni som inte är de, ok upp till er.. Jag tänker iaf gå den vägen jag vill gå, med lr utan hinder. Jag ska lyckas så är de bara..